Förlåt att jag inte har bloggat på 2 dar men Hendrik " sov " över så jag har inte hunnit. Vi har mysat hela helgen. Idag har Hendrik övningskört första gången. Jag fick sitta i baksättet och var livrädd för att vi skulle krocka men han var så duktig tyckte både jag och läraren. Han skjusa hem mig på mobben tidigare än vanligt för jag skulle till sjukhuset och rönka foten. Jag var skit nervös och Henke var med och höll om mig när vi vänta på svaret : om jag skulle ta bort gipset före skolavslutningen eller inte. Vi fick vänta i en timme. Jag fråga hela tiden hur lång tid det tar att frankalla bilderna. Samma svar fick jag hela tiden : Jag vet inte. Sen när sjukskörteskan kom blev jag bara ännu mer närvös. Hon sa mitt namn. Och jag svara aa. Sen kom en sjukhusäng fram runt hörnet och Henke fattade att han skulle lägga mig på den. Fy va det var hemskt. Menn när dem stanna sängen såg jag samma sal som jag fick nytt gips i för en vecka sen. Söterskan sa att sprickan i foten var helt läkt och jag behöver inte ha gips längre. Åh vad glad jag blev. när jag var av med gipset hjulade jag va glädje av att jag kan dansa och gå själv igen! Bästa dagen på länge!